För oss ensama och svikna singlar är alla hjärtans dag inget annat än en enda stor deprimerande förnedring. På måndag kommer man få höra alla par berätta om deras otroligt romantiska söndag med mys i sängen på morgonen och middag med levandeljus. samtidigt ska du stå där och se glad ut när du egentligen känner en fruktansvärd avundsjuka brinna inombords. Torts att jag lovade mig själv förra året att jag inte skulle vara ensam nästa år så kommer det ändå sluta med att jag sitter och tycker synd om mig själv, äter glass och tittar på Love actually eller Nothing hill.
bara för att få mig själv att må ännu sämre slänger jag också in en sliskigt dålig kärleksdikt.


Rosor är röda
Violer är blå
Smultron är söta
Och du är likaså

har aldrig varit så här deprimerad. va bara tvungen att tillägga det.